Inne i vecka 31. Som jag beklagade mig till Marco igår, veckorna går fort men det känns ändå som att det har gått en evighet, och att det är en evighet kvar..

Bebin sparkar och har sig i magen. För mig blir det bara tyngre och tyngre att gå överhuvudtaget. Speciellt jobbigt är det att ta sig upp ur sängen, soffan eller var jag nu har legat eller suttit. Det gör ont att bara vända sig i sängen när jag ska sova. Det blir som ett tryck nederst vid magen. Om det är blygbenet det kallas eller vad (?) Igår kväll fick jag känna en annan smärta. I underlivet spände det på något konstigt sätt. Det har jag inte fått känna av innan.

Senaste tiden har jag också haft konstigt illamående. Inte så jag vill spy. När jag inte haft något i munnen på ett tag (alltså ätit något), så kommer det. Det smakar för det första skit i munnen + att jag mår konstigt. Just nu känner jag så. Jag känner mig då också svag i hela kroppen.

Här i dagarna har jag svurit åt allt detta med graviditeten. - Att jag vill att det ska vara över. Men det är klart det inte bara är negativt. När ungen sparkar som mest känner jag mig som lyckligast i världen.  
Men jag längtar till den dagen jag får föda ut ungen för  att sen få ligga på magen och sova tex, eller gå upp ur sängen utan att det gör ont.

Och jag gissar bara vad jag har att vänta mig dom resterande veckorna... mycket värre än nu, så jag vet inte varför jag vågar klaga och gnälla än..

Men det är jag och min graviditet och jag får säga vad jag vill om den. Det är ingen annan som går i mina kläder och känner det jag känner. Att det här hör till förstår jag ju. Men alla behöver inte älska att vara gravid :)

Från graviditetskalendern på gravid.se


Kanske börjar du bli något glömsk. Ju närmare förlossningen du kommer, desto mer vänder du din uppmärksamhet mot ditt ofödda barn. Naveln sträcks ut mer och mer, eventuellt börjar den puta ut. Efter förlossningen återfår den sitt normala utseende. Det kan vara bra att veta: Hur andfådd du än känner dig får barnet tillräckligt med syre.

Barnet är ca 28 cm långt från huvud till stjärt och vikten ungefär 1,8 kg. Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Lungorna är det organ som blir färdigt sist. Barnets ögonfärg bestäms ungefär vid den här tiden, men det kommer inte att visa sig förrän sex till nio månader efter födseln. För att pigmenten i ögonen skall färdigbildas behövs det nämligen ljus. Vithyade barn föds i regel med mörkblå ögon och det kan dröja månader innan den verkliga färgen visar sig. De flesta mörkhyade barn föds med bruna eller mörkgrå ögon, som sedan blir mörkare bruna eller svarta under första året. Men just nu förbereds ögonen för livet efter födseln. Ögonlocken är ofta öppna när barnet är aktivt och pupillerna i ögonen vidgas och krymper när det rödaktiga ljuset skiftas och filtreras genom livmoderväggen. Barnet stänger ögonlocken när det är passivt och sover.