Söndag kväll somnade jag ungefär klockan 21.20. Jag var så trött och kände att jag skulle kunna sova för hela natten. Men vid 23 tiden vaknade jag av panik...






Svårt att förklara drömmen i minsta detalj, allt var så rörigt fram och tillbaka.

Men sammanfattningsvis så var jag med familjen ute på en altan. Min altan i drömmen.

Konstiga saker hände och äckliga harar som var i princip genomskinliga, som på bilden om ni ser dom.

hararna sprang som ettriga små äckliga saker och skrattade. Dom var elaka och ville bita ihjäl allt som kom i deras väg.

Sammtidigt som dom springer omkring, får alla panik, syrran kommer och skriker. Ett plan håller på att störta ner precis brevid mitt hus. Det kommer explosioner och massa rök, och plötsligt är allt borta, och 3 barn kommer ut ur röken och skrattar och leker.

Jag har panik och vill få in alla inomhus innan dom ettriga hararna kommer in till mig. Men försent. Dom är redan inne. Jag är ensam plötsligt, med dom äckliga hararna. Eftersom dom är genomskinliga så kunde jag ju inte få tag på dom. Men fick en gardin över en hare, så jag tänkte strypa den jäveln, men haren  var som en avlång, inte allt för uppblåst ballong, så ingenting hände, mer än att den gled ur mina händer.

Jag gråter i panik och ringer min mor i drömmen, Att hon måste komma och väcka mig, att jag är rädd.
- Du måste komma och väcka mig mamma. Jag dör snart . Väck mig, Väck mig.

Snart kommer pappa till mig och försöker lugna ner mig, med att jag ska få balkongmöbler av honom. Dom pratade som att jag var psykiskt sjuk på nåt sätt. Att jag bara inbillade mig.
- Men dom där hararna och plygplanet och paniken var ju verklighet för mig.!!

Jag grät när jag vaknade. Kanske inte låter som en läskig dröm för er.  Men jag var så jävla rädd. Så Jävla Rädd.
Tur att Marco låg brevid mig. Vad hade jag gjort om jag vaknat ensam?